GIFTIGA VÄXTER

Bland de riktigt vanliga växter som de flesta känner igen finns följande giftiga växter:

• liljekonvalj

• vit- och blåsippor, solöga och andra ranunkelväxter. De känns lätt igen på de flikiga bladen. Ingen av de växter som är lämpliga att använda i hundmaten har blad av den typen.

Flera växter i familjen Apiaceae dit också kirskål och hundfloka hör:

• björnloka kan möjligen förväxlas med kirskål. Växtsaften ger hudirritation. Unga skott anses inte giftiga, och det är främst den unga växten som kan förväxlas med kirskål. Björnlokans blad är upprepat parflikiga, medan kirskålens är trefingrade. Björnlokan växer på torr, mager mark, medan kirskålen växer på fuktiga bördiga ställen. Björnlokan växer ofta i enstaka exemplar, medan kirskålen växer i massor. Björnlokan har smalare blad. Jättelokan är betydligt giftigare, men den förväxlar man knappast med kirskålen.
  Mera bilder på björnloka (ca 100KB).

• sprängörten växer på stränder och på mycket fuktiga ställen. Roten är den mest giftiga delen. Sprängörtens blad är pardelade i motsats till kirskålens trefingrade blad.

• odört är släkting till hundflokan. Odörten luktar väldigt illa så den plockar man inte i misstag. Dessutom har den röda prickar på stammen.

• vildpersilja är också en släkting till hundflokan och är väldigt lik den. Vildpersiljan är dock rätt sällsynt, så risken att man råkar på dem då man vill plocka hundfloka är inte stor. Den lär ha en obehaglig lukt och smak, så man kan kolla att det är hundfloka man plockar genom att krossa ett blad mellan fingrarna. Hundflokans blad har en angenäm doft.