Mat från naturen - naturligt grönt

Sommaren 2000 var den första sommaren med BARF för oss.  Eftersom jag bor på landet och har fullt med växter omkring mig, så föll det sig naturligt att ersätta affärens dyra, bleka grönsaker med det jag hittade ute i naturen.

Det lönar sig att kolla vad som finns, och sedan försäkra sig om att det inte är giftigt, besprutat el dyl.  Går man ut för att plocka nate, och man inte sedan kan hitta det alls så hjälper det ju inte.  Det är bäst att först se vad man hittar och sedan kolla om det är ätligt.

Man kommer långt med en Flora i färg.  Är en växt giftig så är det nämnt där.  Jag går faktiskt mest enligt vad grannens hästar äter. Det de äter finns ju i ett bytesdjurs mage, alltså kan hundarna äta det. Hästar, som har fri tillgång till gräs, är rätt kräsna, så de ratar garanterat oätliga växter.

Jag satsar på växter som finns i stora mängder. Det finns en massa ätligt som växer här och där i enstaka exemplar. Jag kan inte lära mig så många växter, så jag har försökt lära mig känna igen sådana växter, som det finns mycket av.

Jag tycker att man skall försöka plocka blandat.  Många växter har någon medicinsk verkan, t.ex. björkblad är urindrivande.  Genom att använda många olika växter undviker man att få till stånd någon stark medicinsk verkan.

Den stora grupp man skall akta sig för är ranunkelväxterna. Där finns flera giftiga. Annars är ju de giftiga växterna undantag.

Först på våren börjar jag med KIRSKÅL. Det vet jag att är ätligt t.o.m. för människor. Det kommer upp först av allt, och jag känner till växtplatserna från förut, då jag själv hade häst.   Kirskålen var det första gröna jag kunde ge hästen om vårarna.  Om du hittar en plats med mycket kirskål, så går det att slå ner de stora växterna på sommaren, så kommer det upp nya små blad.

NÄSSLOR använder jag också från början - med handskar på händerna... Den blir ju nog också stor och eländig fram på sommaren, men det brukar nog alltid finnas små exemplar bland de stora.  Från de stora nässlorna kan man ta de översta bladen och toppen och lämna stjälkarna.

MASKROSBLAD har jag också gett från början. Dem använder jag oberoende av storlek. Jag väljer sådana som ser fräscha ut, och inte halvtuggade av insekter. När den blommar plockar jag också blommorna.

De tre ovanstående fyller en stor del av min korg hela sommaren.  Det kommer nya fräscha blad långt in på hösten. Om man regelbundet klipper ett område, så försäkrar man sig om att det alltid finns gott om spädare blad.

Följande växter använder jag också, men det är i alla fall mer marginellt.

MJÖLKTISTELN har inte så hårda taggar som de andra tistlarna.  Jag hade märkt att hästarna åt tistlar med god aptit.  De unga tistelbladen kan likna maskrosblad, men om man kollar noga så ser man att bladkanten är taggig.

KLÖVER vet man ju att djur äter, så jag använde både blad och blommor.

Vanligt GRÄS tar jag då jag hittar sådant som inte är grovt. Det innebär att jag använder mera på våren, mindre på sommaren, då allt är 1 meter högt :-).  Min köttkvarn tycker dock inte om långt gräs, så jag klipper det i korta bitar innan jag drar det genom köttkvarnen.

DUNTRAVEN (= mjölkört = rallarros) är lätt att känna igen med alla sina blad och rödaktiga stjälk. När de är små använder jag hela växten, av de större tar jag bara toppen och blad.  Tyvärr är blir bladen ofta oaptitliga av insekt- och svampangrepp då de blir större.

Bladen av HUNDFLOKA använder jag också. Jag har varit lite orolig, för hundflokan har giftiga släktingar (odört, sprängört och vildpersilja).  De är dock ovanliga och odörten lär dessutom lukta otroligt illa, så man kan inte missta sig.

NATEN använder jag då den blivit så stor att den går att plocka. Hittar man en bra växtplats så är det bara att repa handfull efter handfull.