Lindie (Emberiza Baila Alida)

Vit storpudel, 2.9.2002 - 26.2.2014

Lindies fotoalbum

Jag kände flera mellanpudlar som barn, så jag har alltid haft en förkärlek för dem. I oktober 2002 hade jag äntligen möjlighet att skaffa en pudel. Eftersom jag bor på landet och gillar stora hundar, så blev det en storpudel - Lindie.

Lindie är en kelen hund, som gillar att få sitta i famnen. Det kan bli lite trångt, men hon ryms nog! Samtidigt är hon också väldigt tuff och tålig, smärttröskeln är hög. Hon har t.ex. inte alls reagerat om jag klippt i pulpan vid kloklippningen eller om hon fått något sår vid klippningen.

Jag tycker att Lindie är en väldigt lugn hund, att hon rent av gärna kunde vara mer energisk, mer "på bettet". Jag inser att det skulle innebära en mer stressad hund, så jag är ändå ganska nöjd som det är. Brist på fart är det ändå inte i Lindie!

Vi tränar lydnad och freestyle. Jag använder såväl mat som leksaker som belöning. Det tog lite tid innan Lindie lärde sig gilla leksaker, men numera är det ett bra sätt att få fart på henne.

Lindie har deltagit i två freestyletävlingar i övningsklass. Mitt mål har varit att Lindie håller kontakt och utför några tricks. Det har hon klarat av. Där tog dock freestyle-karriären slut. Det blev inga fler freestyletävlingar och inte mycket träning heller.

Det tog två försök att klara av klass I (ALO) i lydnad. Första gången blev det "bara" 150,5 poäng, men den andra gången klämde Lindie i med 183! Därefter tog det två år och sex tävlingar att klara av klass II (AVO), men Lindie fick sin TK2.

Lindie höll också på med agility. Hon hann med 13 starter, de flesta under 2008. Hon var ganska pålitlig och blev diskad endast två gånger. I stället var hon långsam och fick nästan alltid tidsfel. Hon lyckades aldrig ta en nolla.

Lindie fick en kompis, Taffo, år 2006. Hon kom bra överens med honom och de hade inga konflikter.

Lindie var helt okay med barn och hade tålamod med barnbarnen när de kom. Hon var aldrig aggressiv mot barn.

När Lindie var 10 år gammal märkte jag att hon hade problem med att äta. Jag antog att det var problem med tänderna och beställde tid till en veterinär, som var specialiserad på tänder. Det var sportlovet 2014, så många veterinärer var lediga. Jag var tvungen att åka ända till Kouvola.

Tyvärr var det inte tänderna. Lindie hade cancer under tungan. Så fort vi fått diagnosen fattade vi beslutet att låta henne gå genast. Lindie var alltid rädd hos veterinären, så vi lät veterinären komma hem till oss och avliva henne.

Lindie var den första hund som jag sörjde rent, utan några blandade känslor. Det tog länge att komma över hennes död. Jag bearbetade sorgen bl a genom att skriva den här dikten.

Du svävade
dansade
in i min värld.

Ditt liv i mitt liv
ett ögonblick
och en evighet.

Hålet i hjärtat
skall jämnas av tiden
med tiden,
fyllas av vemod
och minnen
och glädje.

Tiden vi delat
är över.
Släpp taget.
Vänd åter till
stjärnstoft,
norrsken
och regnbågsljus.

 

© Alva 2020
epost: fornamn@willas.net
Senast uppdaterad 24.06.2020