Taffo   (Tahvo)

vattenhunds-x  21.3.2006 - 25.6.2014

Taffo var en planerad blandras lagotto x spansk vattenhund. Han såldes vid 10 veckors ålder till en barnfamilj. De klarade inte av honom och returnerade honom en vecka senare efter att ha gett honom traumor. Han tålde inte att man höll i honom, det gick inte att sätta halsband på honom mm. Om man oväntat rörde honom på ryggen när han gick förbi så skrek han.

Taffo 8 årTaffo var 12 veckor när han kom till oss. Jag skaffade ett nytt halsband som jag introducerade som leksak. På det sättet lurade jag honom och fick det knäppt runt halsen. Sedan fick det sitta på honom dygnet om tills jag lyckats få honom att acceptera att man satte halsband på honom.

Det var svårare att få honom att acceptera att man höll i honom, men också det lyckades med tiden. Trots alla tävlingsframgångar jag haft med olika hundar, så anser jag detta vara min finaste träningsbedrift!

Taffo tränade och tävlade i lydnad. Framgångarna uteblev tyvärr. Han har ett utmärkt resultat från klass I (ALO). Jag fortsatte direkt i klass II (AVO), men där fungerade det inte. Det var inte något speciellt moment som krånglade, men han missade alltid något så att vi varje gång missade resultatet med några poäng.

Ett av de största problemen jag hade med Taffo var att han var en inbiten koppeldragare. Jag kämpade med detta hela hans liv och promenaderna var inget nöje. Det påverkade hela vår relation.

Som den vattenhund han var, så älskade Taffo att simma. Det gick bra att låta honom simma okopplad efter roddbåten. Han simmade upp till en kilometer i taget. Han hade simring då han motionssimmade, eftersom han av naturen simmade med bakdelen ganska långt ner. Simringen lyfte ryggen så han simmade mer horisontellt.

Båten användes också till att åka över till Skeppö. Taffo i båten Det tyckte Taffo om, så han var mycket ivrig att hoppa i båten. Taffo fick vara lös på Skeppön och det hände att han jagade där. Lyckligtvis hände det inte särskilt ofta. Han sprang mycket på egna vägar, men han skällde alltid om han hade hittat vilt, så jag vet att det hände sällan.

Taffo med död mårdhund Tyvärr lärde han sig att döda mårdhundar, så några sådana strök med samt en grävling.

Detta dödande blev slutet för Taffo. När han var 8 år, så skaffades det fyra lamm till Skeppön. Taffo brydde sig inte om lammen, och jag trodde att han inte såg dem som byte. En dag stod jag och pratade med ägarna i en timme vid hagen med Taffo lös bredvid. Han visade inget som helst intresse för lammen.

Följande dag var jag som vanligt och promenerade på Skeppön med Taffo lös. Plötsligt hörde jag hur han skällde i lammens hage. Jag rusade dit, men kom för sent. Han hade ett grepp om strupen på ett av lammen.

Jag sade "Loss!" och han släppte genast, men jag kunde bara se hur lammets ögon slocknade. Detta ledde till beslutet att avliva Taffo. Inte för att han dödade lammet – det var mitt fel. För att jag då fick insikten att han precis vet hur man dödar. Trots flera döda mårdhundar hade jag inte insett det tidigare. Kanske för att kampen med mårdhundarna varit mer på lika villkor, medan lammet var helt försvarslöst.

© Alva 2020
epost: fornamn@willas.net
Senast uppdaterad 24.06.2020